La Torre

La Torre är den golfbana som ligger i anslutning till hotellet och lägenhetsboendet. Det är en resortbana i amerikansk parkbanestil. Fairways är väl tilltagna och följer det mjukt böljande landskapet. Det finns en mängd strategiskt placerade bunkar och tre dammar som kommer i spel på flera av hålen Det är den kortaste av alla Jack Nicklaus-banor i området och par är endast 68. Det finns bara två par 5-hål och hela sex stycken par 3-hål på La Torre och den mäter endast 4981 från gul tee och 3884 från röd tee. Låt er inte luras av att banan är kort. Det här är definitivt ingen par 3-bana eller enklare pay and play variant. Det finns en hel del avrinningsområden runt greenerna så det gäller att spela med precision annars är det lätt att man hamnar i någon av bunkrarna längs fairway eller runt greenerna. Det intressanta med La Torre är att man verkligen tagit vara på att man har sex par 3-hål. Hålen är definitivt inga nödlösningar utan de är en väl genomtänkt mix av fantastiskt fina korthål. Hål 9 kanske är det hål där nerverna kan spela en ett spratt då man både ska hantera ett slag över vatten och publiken från hotellets poolområde. Hål 17 är ett par 3-hål på 153 meter som har de flesta hinder man kan tänka sig. Vatten till höger och out of bounds till vänster, två greenbunkrar och en ondulerad green. Hålet kräver precision och är en utmaning oberoende om man är elitspelare eller semestergolfare.

La Torre har varit värd till flera större tävlingar, bland annat till Senior Professionals Championship of Spain. Det torde vara bevis på att par 68 egentligen bara är ett nummer och inte ett mått på hur svår eller bra en golfbana är. Jack Nicklaus har med La Torre skapat en intressant och rolig golfbana som inte kräver att man alltid slår sina drivar över 250 meter.

Här har Nicklaus Design skapat en riktig mästerskapsbana från backtee. Den är beskedligare från klubbtee men fortfarande en ordentlig utmaning. Svårigheten är inte från tee då fairways generellt är ganska breda och lätta att träffa. Det finns som på alla Nicklausbanor en hel del fairwaybunkrar som man ska undvika och det gäller att hamna på rätt sida för att få ett så enkelt inspel som möjligt. Den stora svårigheten är de ondulerade greenerna som ofta är både upphöjda och i flera olika platåer. Det räcker med andra ord inte med att träffa greenen utan man ska även vara på rätt platå för att ha en rimlig birdiechans, annars blir det lätt en och annan treputt.

Det finns fem större dammar som kommer i spel på nära hälften av hålen på Hacienda Riquelme. Tvillinghålen 9 och 18 ligger på varsin sida om den största dammen och båda är nog aspiranter på att vara signaturhål. Från tee är hålen olika svåra beroende på vind och om man har en naturlig draw eller fade. Vid inspelet mot green är båda hålen lika skrämmande med både vatten och bunkrar i spel. Det är två häftiga avslutningshål på respektive 9-hålsslinga. Hacienda Riquelme bör man spela strategiskt och ibland inse sina begräsningar och ta en och annan bogey för att slippa några större katastrofer. Det är ingen nackdel att ha en het putter om man vill ha en bra score. Det är en väldigt naturskön golfbana där fairways kantas av välplacerade knotiga olivträd och ståtliga palmer. Här har man värnat om den inhemska floran och de fem dammarna har bidragit till att skapa ett rikt fågelliv.

Banan är till stora delar utlagd på ägorna till den stora lantgården Hacienda Riquelme som numera huserar klubbens shop och restaurang. Efter en härlig golfrunda kan man ta något att dricka i den pampiga haciendan från sekelskiftet. Haciendan ägdes tidigare av familjen Riquelme och här kan man känna historiens vingslag.

El Valle är kanske den av alla Jack Nicklaus-banor i området som smälter in i naturen bäst. Det finns två dammar, några mindre bäckar och en väldig massa bunkrar som utgör hinder på denna golfbana i ”Arizona-style”. Designmässigt har man försökt nyttja ökenlandskapet och hålen spelas ofta i närheten av befintliga klippskrevor och raviner. Det finns ett antal stora vackra stenformationer och man har förstärkt ökenkänslan genom en och annan kaktus. Flera av hålen gränsar mot varandra vilket gör att stora delar av banan inte kantas av byggnationer vilket också förstärker upplevelsen av avskildhet. Det är ingen lång bana men den har en hel del upphöjda greener och giftiga bunkrar. I de fall man inte träffar green krävs det ett stabilt närspel och en stor portion av fantasi- Det kan vara säkrare att putta än att chippa om man ligger en bit från green. Det två dammarna är verkligen i spel och separerar hål 13 och 14. Dammarna är också i spel på hål 17 och 18, vilket bidrar till en intressant avslutning på rundan. Det finns ett antal fina vyer och det ökenlika landskapets sand- och ockrafärger står i kontrast till golfbanans gröna fairways och greener.
Från klubbhusets terrass har man utsikt över hål 18:s green och är ett underbart ställe att sitta och filosofera över hur du nästa gång ska kunna bemästra El Valle.